Våren är HÄR nu. Våren ÄR här nu. VÅREN är här nu. Våren är här NU! Längtar efter värmen och målar i varma färger. Rött, Gult, Orange..... 
.....med dörren öppen till Ateljén. Det är ingen tryckande värme ute men tillräckligt för att ha dörren öppen för att släppa i mer ljus och luft. Skönt att kunna ta en titt på motivet på avstånd då och då. 
Trädgården är ingen vacker syn så här års. Inte konstigt att man längtar efter mer färger. Brunt får man nog av ändå kan jag säga. Längtar efter grönt också men har lite svårt för gröna tavlor. Det får räcka med små inslag där. ..... och snart, snart kommer det gröna i naturen. I massor :-) 
Men när solen skiner utanför ateljédörren, från eftermiddag till tidig kväll (innan den går ner bakom grannens tak), kan man ta sig en liten paus från målandet och sitta o läsa en stund medan fåglarna kvittrar om varmare tider. 
Boktipset: "En sannolik historia" av Karin Alvtegen. Absolut en av mina favorit författare. Vet inte om jag hamnat i någon sorts medelålderkris men jag kan inte få nog av böcker som behandlar ämnet - livet och dess mening, samt skildrar diverse levnadsöden. En fin liten historia i alla fall. 
Och här har vi det lilla fina sällskapet. Han bryr sig inte ett dugg om att gräset är brunt. Lycka är att få vara ute och att få vara med! 
.....och att ha något att gnaga på. :-) 
Det var på våren min mamma gick vidare till en annan dimension. Ja, det är så jag ser det. Hon dog inte för mig då. Förlorat henne i mitt liv hade jag gjort för länge sedan. Hennes själ lämnade den sjuka kroppen och blev befriad. En kropp som hade varit hennes fängelse i många år. Den hemska sjukdomen hon hade hette Alzheimers. Hon var bara 50 när hon insjuknade. 63 år gammal när hon lämnade sin sjuka kropp i sin säng på ett demensboende i Vargön. Pappa hade sett till att hon fick det så bra som möjligt med eget rum och frisk luft varje dag. Hon hade många syskon som kom och besökte henne och jag och min syster åkte dit och gick ut med henne i rullstolen då vädret var ok så att hon skulle få känna sol och höra fåglarna. Men vad hon upplevde och tog in visste man inte. Huvudet hängde och det sista kunde hon inte längre tugga sin mat. Min kära stackars älskade mamma. Vacker som en sommardag var hon när jag var liten. Hon älskade sol och blommor. Det är om våren som jag saknar henne som mest. Men det är inte för att hon dog då. Utan för att det är då jag mins henne som mest i livet. 
Har precis läst Linda Olssons böcker "Det goda inom dig"," Sonat till Miriam" och "Nu vill jag sjunga dig milda sånger". Alla handlar om någon form av förlust men är mycket fint skrivna och ger en känsla av att livet är värdefullt i sig. Hur vi än har det och att man måste leva med sin sorg och sitt förflutna. Om att bli vän med sig själv, sitt då, sitt nu och sin framtid. Hennes första bok "Nu vill jag sjunga dig milda sånger" var den jag läste sist. Den handlar om mötet mellan två kvinnor och två generationer. Båda bär på en sorg och förlust som de bearbetar. Genom mötet lär de känna sig själva då de berättar sin historia. Den gamla kvinnan har, kan man tycka, levt ett oerhört tragiskt och kärlekslöst liv. Men hennes sista år i livet blir ett av hennes lyckligaste. 
Så till vårens små glädjeämnen: Nygräddade våfflor på våffeldagen med kaffe och babbel med min fina dotter. 
......och äntligen får man frossa i blommor och påskpyssel (går ju att ha inne när det fortfarande är kallt ute) 
För mig är påsken ett stort "färgkallas". Älskar glada färger.
GLAD FÄRGSPRAKANDE PÅSK! ....och de små viktiga stunderna med en kopp kaffe och reflektion. (Just nu vid datorn. Men det går ju minst lika bra någon annanstans.) Våren gör sig påmind men ute är det fortfarande kalla vindar. Skönt med ett ljust och luftigt vardagsrum så här års. 
Ljus och luftig är även Bild och Form lokalen på N3 där jag mötte vårskymningen igår kväll då jag vickade som bildpedagog. 
Salen ligger på 2:a våningen i ett nybyggt hus med flera våningar. Här håller Trollhättans kreativa ungdomar till såväl dagtid som kvällstid. Främst är det Musik men också Dans, Teater, Film och Bild och Form. En stor tränings anläggning ligger bredvid så parkeringen är full med bilar till sent på kvällen. 
Ett litet gäng med 6-åringar tummade skålar i keramiklera medan de pratade om melodifestivalen. De gillade så klart Jan Banan bäst! Helt underbara var de i alla fall. Med glass runt munnen och sprudlande kreativitet. Har inte jobbat med såhär små barn förut. Ny positiv erfarenhet! 
Sportlov ja......hm..... Det blev inget sportande för min del detta sportlov heller. Man får ju passa på att vara kreativ också! När ska skolan komma på att man kanske behöver ett "Kreativitetslov"? Nåväl, det säger allt om skolans värld att ett sådant inte finns. Och om samhället. Tänk så mycket fokus, tid och pengar det läggs på sport i media och politik .....och så lite på konsten. 
....så det är väl bara att jobba på då. Skapa mera! Massor av tavlor! Här ska banne mig kompenseras! 
Och så kan man ju passa på att dekorera snön samtidigt som man byter vatten i glasburkarna. Så har jag gjort någon form av snöaktivitet i alla fall. Ha ha! Tjoflöjt! :-) 
Först "kastar jag upp" motivet i akryl som torkar snabbt. Det är då lätt att korrigera om det blir fel med placering av motivets komposition och helhet. Målar upp de ungefärliga färgerna samt var det ska vara mörkt och var det ska vara ljust i bilden. Har läst att även Barock målarna jobbade på liknande sätt. Dock ej i akryl förstås. Det fans ju inte då, men att ljuset i bilden bestäms redan från början mm. 
När det är gjort är det äntligen dags för den smetiga härliga oljefärgen. Dessa bilder är detaljer från ett annat pågående verk. Det gäller att ha många dukar på gång samtidigt av många olika skäl. Torktid är ett. Ögats behov av vila från motivet är ett annat. Mmmm.....mumsiga älsklingsfärger. Påminner om en isglass jag åt som barn. 
Det är verkligen praktiskt och bra att ha ateljén runt knuten. Bara att dra på sig målarkläder efter frukost och gå ut i sitt lilla kryp in. Sen gör man avbrott då och då under dagen för hundpromenader, kaffekokning och matlagning. Vill barnen mig något så vet de var jag finns. Orkar de inte gå ut i vinterkylan kan de alltid ringa på mobilen. Borta men ändå hemma liksom. En Lördagskväll med ett glas vin och nötter går också bra när det andra familjemedlemmarna föredrar att sitta vid sina datorer. 
Vinter i verkstan. Igen. Verkar som att det oftast är under denna period jag arbetar som mest här. Så skönt den här årstiden då man kan vara inne och arbeta utan att plötsligt bli rastlös och vilja vara ute i "det fina vädret". I Februari lyser ljuset in genom alla stora fönster i verkstan och man kan höra fåglarna kvittra en stilla Söndags förmiddag. Frid råder. Ingen stress. Allt tar sin tid här. Att skynda med detta hantverk lönar sig aldrig. Det blir bara fel och så får man göra om. 
Mjukgrund läggs på kopparplåt för att skydda mot syran. Kopparplåten är otroligt vacker. Det är en estetisk upplevelse att jobba med den. 
Den etsade och infärgade plåten valsas över med färg. Ett litet avtryck från plåten fastnar på valsen och hamnade av en slump på glasskivan. Så sött! 
Ibland är leken med färger utan varaktigt resultat det bästa av allt.
Att bara få vara, kladda och leka. Så var 2012 slut och 2013 har just börjat. För att sammanfatta den konstnärliga verksamheten så har det varit ett händelserikt år trotts heltidsarbete som lärare. Två separata utställningar har jag haft och ett 30-årsjubiléum med Vänersborgs Konstgrafiska Verkstad med utställning på konsthallen i Vänersborg. Det var framför allt roligt att ställa ut i Göteborg, trotts att det råkade vara ett fantastiskt väder i Maj och inte så jättemånga besökande. Vernissagedagen var det dock en hel del besökare med många nya möten med konstintresserade människor. Sålda verk 2012: 
En stor sak, utanför den konstnärliga verksamheten detta år, var att jag blivit matte till en fantastiskt söt liten Japansk Spets. Nu har jag sällskap i min trädgård utanför ateljén. 
Såhär liten var han när han kom till oss 8 veckor gammal i Februari, vår lilla Isak. 
Det är inte bara konst som gör livet meningsfullt utan även musik. Sista helgen i November var vi på NEF i Göteborg och lyssnade på Jazz. En dansk sångerska med fantastiskt band förgyllde kvällen. 
Så, sissta helgen i December var vi åter igen i Göteborg för att inta en fantastisk musik upplevelse på Operan. Puccinis sista verk Turandot var storslaget i alla bemärkelser. 
Så nu är det bara att jobba vidare på nya projekt och hoppas på god hälsa och ett harmoniskt 2013 fyllt med konst och musik. Gott nytt kreativt år! 
Sådär ja. Då var plötsligt hösten här. Sommaren liksom regnade bort. Inte en ny målning blev gjord ute i ateljén. Ett par grafiska tryck inför utställningen på Handkraft var allt som blev till. Kreativiteten liksom har sitt eget flöde tydligen. Det kommer i vågor för att sedan ligga i träda. Konstigt nog är det just under de icke verksamma perioderna som jag känner att jag utvecklar nya idéer. Om man bara kör på. Skapar regelbundet i jämn takt blir det lätt att man bara producerar. Kör på med samma grejer. .....och det är ju inte det jag vill. Tror att jag helt enkelt haft en period med utåtriktad verksamhet med en massa utställningar och därför, ja faktiskt kanske JUST DÄRFÖR har haft svårt att blicka inåt och skapa nytt. Så...dags för det nu kanske.,,,,,  Vänersborgs Konstgrafiska Verkstad fyller 30 år 2012! Själv har jag varit medlem sedan år 2000. Det vi kom fram till i styrelsen, där jag sitter med som sekreterare, var att det skulle firas, ja, självklart med tårta....så varje medlem fick bidraga med en rulltårta var som vi sedan skar upp o fixade till till bakelser.      28 st medlemmar bidrog med sina alster, vilket kunde bli 2-4 tavlor/person. Därav temat "Mångfald". Det som binder samman utställningen här är tekniken. Uttrycks sätten och stilen varierar vilket gör utställningen intressant och öppnar möjligheter för många besökare att hitta något de gillar inom uttryckssättet att fastna för.  Som gästartister spelade Göran Bjerkevik (min man) sina låtar i Foölkloreton tillsammans med Jack Johansson på violin och Johannes Broborn på gitarr.     ...så, på kvällen firade vi själva med respektive, vänner och familj i verkstan med buffé från kallas boden.   melonsallad med grädde ....  ...jordgubbar, kaka o kaffe var desserten .... huvudrätten måste jag ha haft för bråttom att äta upp för att hinna fotografera, men den bestod av pastasallad med fetaost, soltorkade tomater, grekisk paj mm mumsigheter....  ....nåväl, det viktigaste är ju ändå umgänget.....  ......och musiken. Här spelar Göran & co igen. Lite blandat, egna låtar och covers.  .....vad gör livet mer värt att leva än konst & musik?
|
RSS Feed
